Bry er inte om att jag är svart,
att solen har bränt mig.
(S.130)
Anna:
Syster, min syster, att du äntligen gråter!
Du gråter, du som alltid har slutit dig kring dina sor-
ger. Du gråter inför mina ögon, du som aldrig har tillåtit
dig att öppet visa de tecken som ovetande människor
kallar svaghet.
Du gråter, och erkänner inför mig den svaghet som
i själva verket är styrka.
Du gråter hos mig, du som med ditt exempel har lärt
mig behärskningens konst.
Du gråter, du som själv har blivit slav under behärsk-
ningen, så till den grad att du skulle ha sprängts av dina
tårar den här hösten om du hade haft ensamheten
att gömma dig i.
Gråt, Maria, gråt, och låt tårarna skölja behärskning-
ens hårdhet ur ditt blod.
Människans andningsluft är frihet.
Tårar befriar.
Gråt, älskade syster, gråt!
Spelande låt för tillfället: Lisa Ekdahl - Kunde jag vrida tiden tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar