Just nu håller jag på att skriva på en berättelse, en sysselsättning som jag anser att är ytterst roande. P.g.a. att jag har fått några fina kommentarer om detta så tar jag steget och vågar lägga ut en bit ur den.
Hennes skor är leriga när hon kliver in i den låga, gula tegelbyggnaden. Hon går upp för tre stentrappor och sedan till höger. En helt vanlig korridor går hon i, full med människor som mestadels består av elever. De flesta av dem är i hennes egen ålder men då och då springer små barn förbi med en tunn bok i sin hand eller med en färgglad väska på ryggen. Ibland önskar hon att hon var en av dem, ett barn, helt ovetande om vad livet verkligen kommer att ge en.
Efter en stund går hon in i ett klassrum till höger, som visar sig vara hennes. Hon hälsar på personer som verkar vara hennes klasskamrater. Hon sätter sig ner på en plats som alltid har varit hennes. Runt omkring henne pratar folk ivrigt med varandra och någon skrattar högt men inget av dessa samtal är Stina med i. ”Hon vill helt enkelt inte, hon är en sådan där asocial person, du vet.” Har hon hört andra i hennes klass säga, men hon vet att det inte riktigt är sant.
Spelande låt för tillfället: Live Tomorrow - Laleh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar