NU!

De skall omskäras, både slavar som är
födda hos dig och slavar som du har köpt.

NU går jag och lägger mig!

Väckarklockan ringer. Tre bankningar på dörren och en mamma som ilsket ropar åt henne att ”stänga av den där jävla klockan”. En tom säng med skrynkliga lakan och en blöt kudde, hon har gråtit precis som varenda morgon. Två tassande fötter över trägolvet, en träfärgad garderob står vidöppen med en fjortonårig kort flicka gömd bakom dörren.
Hon gräver efter en tröja i en hög av använda kläder. Efter en inte så lång stund har hon äntligen hittat just den, men ser besviket på den lilla chokladfläcken mitt på framsidan. En ny tröja letas genast fram, dras över huvudet och väckarklockan stängs äntligen av. Mamman bankar igen och rycker i handtaget och säger något som flickan helt kopplar bort.

Två små strumpor sätts på fötterna. Ett par bruna jeans kånkar hon på sig och går ut till det lilla köket i deras lägenhet, där det fint stod på annonsen att den innehöll 3 rum och kök. Hon öppnar kylskåpet, tar ut ost, smör och mjölk. Hon sätter sig på platsen som helt obestämt alltid räknas som hennes. Tar en brödskiva av dem som ligger på elementet. Hon och hennes mamma brukar alltid göra så istället för att använda en brödrost till sina mackor.